Vilken o-härlig dag!
Onsdag morgon. Jag har världens dröm (som jag inte ens kan komma ihåg) som gör att jag märker alarmet, men stänger av det som en del av drömmen, great! Något såndant kan lätt sätta standarden för dagen, och det gjorde det ju så klart. Spillde mitt kaffe (ovanligt), glömde mobilen, det regnade, etc, etc. Onsdagen var helt enkelt en sån dag.
Alla bussar och tunnelbanevagnar körde precis när jag kom fram, och alla människor puttade rundor en och låtsas att dem inte ser en. Jag var så otroligt trött på folk. Folk som inte bryr sig, folk som inte kan tänka på andra - och allt annat folk för den delen.
Alla har nog sådana Murphy's Law-stunder (whatever can happen, will happen). När jag kom hem och berättade för en av mina housemates så sa hon att hon haft en lika dålig dag utav jobb-sökande. När en annan kom hem hade han skadat sig på jobb. Det är som om universum kollade på Caddington Road och märkte nummer 4, dem ska inte ha en enkel onsdag inte!
Så är det, men vad jag har märkt så följs dalar utav toppar. Torsdag; HERE I COME!
